Igår var en skit dag. Det gick inte som planerat. Jag fick inte reda på om det var fel i ryggen, fast dom trodde ju att det är pga att jag inte har tränat men det tror inte jag på. Känner väl smärtan själv och vet om det är pga att jag är stel eller inte..Läkarna verkar inte förstå nåt överhuvudtaget. Dom sitter där och tror att dom vet allt men hallå dom har ju inte varit med om samma sak och vet inte vad som är bäst för mig. Jag känner min kropp och vet exakt vad jag klarar av eller inte klarar av. Jag frågade dom om dom kunde skriva ett utlåtande till försäkringskassan men NEJ det klarade dom inte av.. Så förbannad jag blir. Alla j**** undersökningar dom måste göra först. Lyssna på mig!Tror på mig för jag vet och jag LJUGER INTE!Jag hade bara lust att säga att jag vill ge upp och orkar inte kämpa nå mera. Har kämpat i 5 år nu, har tränat,försökt jobba men det blir inte bättre, BARA SÄMRE!Det är så mycket jag vill få ut och säga till läkarna men när man väl sitter där då kommer inga ord alls.Det finns två personer som vet exakt hur jag har det. Speciellt min pappa.

Läkarna sa att dom var oroliga för mig, men varför gör dom inte nånting åt det då. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen vill att jag ska jobba men det kan jag tyvärr inte göra. Stressen gör att jag blir så slut i huvudet att jag orkar inte ta någonting extra in i min vardag. Inte ens träning fast det skulle vara viktigt.Folk tror att jag är bara lat men så är det inte och det får mig att känna mig värdelös och får mig att bli ledsen. Jag vill göra så mycket mer.Vill inte ha smärtor,vill inte vara trött vill kunna vara frisk som jag var innan min olycka. Men det går inte men ingen fattar. Så trött på folk som inte tror. Nu får jag tårar i ögorna.

Om jag var frisk, skulle jag sköta hemmet,barnen,skulle jobba, göra massa roliga saker med barnen, åka snowboard,resa och allt annat men det är jag inte. Det enda jag klarar av att ta hand om barnen men inget annat. Resa kan jag också göra om jag får hjälp då.

Jag brukar bita ihop och inte gnälla men nu var jag tvungen att få ut mina känslor.Jag är så förbannad och ledsen på mig själv att jag inte klarar av nånting. Helt värdelös känner jag mig nu.Duger inte till nånting. Hoppas bara att en dag har jag all hjälp jag behöver,folk börjar ta mig på allvar så skulle det vara mycket lättare att klara av mitt liv.

Sist men inte minst, JAG ÄLSKAR DIG PAPPA! Tack för att du finns i mitt liv.