Igår och i förrgår var det lite jobbigt men nu när jag fick skriva ner alla mina känslor ,så blev det bättre.Idag satte jag mig ner vid datorn och skrev till aftonbladet om läkarna som inte tror på en och säger dumma kommentarer. Vi får hålla tummarna att dom skriver ut det. För så får det inte gå till som dom gör..Jag skrev ner också att nuförtiden får man hoppas att man är förlamad istället än att kunna gå pga att dom inte tror på folk som kan gå och ser inte det som är fel. Om man satt i rollstol, skulle dom se att personen har svårigheter. Och faktiskt är skadat..

Men så är inte fallet med mig. Jag kan gå och folk ser inte att jag faktiskt har massa saker som jag inte kan göra,smärtor och kan faktiskt inte gå långa vändor.

Hoppas att en dag förtår alla vad jag får gå genom. All stress,depression och smärtor dagligen. Att jag ändå biter ihop och håller huvudet högt och kämpar varje dag.. Det är inte lätt att leva med en skada i ryggen. Man kan inte göra saker som man kunde förr..Så värdelöst.

En dag kommer nog min sambo förstå också.. Alla vill att jag ska göra massa med saker och förväntar sig att jag klarar av det, men kan dom garantera att jag inte bli sämre. Jobba 100%,tar hand om hemmet och ungarna. Vi får väl se hur länge jag orkar tills dom bryter ner mig helkt. Jag vill inte känna mig värdelös, det vill ingen. Jag vill höra positiva saker, och folk ska vara glada över att jag klarar av det jag gör nu. Så är det inte.. Alla hoppas att man ska klara av det dubbelt.

Än i dag ångrar jag att jag klättrade upp på fönsterbrädan.Hur dum kan man vara? Men sen tänker jag att om det inte var jag som ramlade så hade kanske någon annan ramlat som inte är lika stark som mig. Så kanske det var mening med att jag ramlade. Jag är ganska stark människa, kan ta mycket skit,kämpa och försöka få det jag vill..ALla är inte så. Tillslut får en stark person nog och känner att man vill ge upp men jag gör inte det pga mina barn.Jag måste kämpa vidare,man kan bara inte ge upp när man har två underbara barn. Dom får mig att kämpa vidare. Ge mig bara mer skit men till slut kommer jag att få som jag vill. Jag kommer att bevisa för dom som inte tror på mig nu, kanske dom tror på mig sen. Jag ska ge läkarna saker att fundera över, samma gäller försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Jag tänker inte vara blyg längre, tänker säga allt jag har velat säga hittills men inte fått ut.. Jag ska inte acceptera det som dom håller på med. Det här är mitt liv, det är jag som ska må bra och orka leva vidare.. Det är jag som får kämpa för varje dag men ska inte acceptera att dom bestämmer vad jag klarar av och inte gör. Dom får inte trycka ner mig nå mera.

Har insett så mycket under dom närmaste dagarna.

Det är min kropp,mitt liv.. Det är jag som bestämmer och vet vad jag klarar av och inte klarar av..Ni som har en skada eller sjukdom,kämpa till slut får ni som ni vill.Det gäller bara att bevisa för dom hela tiden.Ja, det är jobbigt men ge inte upp.!