Med tanken på allt folk säger till mig, och kalla mig för lat och allt jag får höra,  gör att jag känner mig värdelös. Att man inte duger till någonting överhuvudtaget.  Försökt bita ihop och inte visa att jag bryr mig, men det gör jag. Det är som att få en käftsmäll varje gång någon säger saker till mig. Försöker mitt bästa,  försöker få vardagen att fungera normalt,  samma med städning, och allt. Men kroppen orkar inte, trött hela tiden, inga krafter i benen. Jag kan inte ens tvinga mig själv att göra saker dom dagarna som är sämst.  Att höra från folk att jag inte kan skylla på min olycka resten av livet gör mig förbannad och ledsen. Jag har tyvärr mina skador, trötthet, nervskadorna sosom jag inte helst vill ha men får inte bort dom Oavsett hur mycket jag vill.  Jag skulle när som helst kunna byta min kropp och problemen jag har med någon frisk. Att få vara frisk en dag skulle göra mig överlycklig. En endaste dag skulle räcka. Men nu går det ju inte. Vill inte höra mer skit från någon!! Orkar inte förklara för andra som ändå inte förstår.. Tack och lov har jag mina barn som får mig att kämpa vidare och inte ge upp.. Dom ger mig glädje i vardagen.   Men lever för dom och inte för mig själv. Nu känns det lite bättre att fick ut lite känslor som jag har. Kämpa vidare med smärta och extrema tröttheten jag lider av,  försöka göra det bästa av situationen..