Så underbar text.<3

Tiden i Uppsala gick fort. Eftersom det var så roligt där. Flörtade med några som jobbade där. Ringde på klockan hela tiden och bad dom komma med kaffe.. Mamma  ville ha kaffe och hon tänkte hämta det själv men jag hann ringa på klockan före henne,och då skämdes hon. Då kom en av killarna in i rummet och jag bad dom hämta kaffe åt henne. Det gjorde dom också.Så trevliga killar..

Min syster låg där nästan utan täcke och hade bara underläder på sig när en av killarna som jobbade kom in i rummet. Fy va jag fick skratta, och min syster skämdes.

Sen en annan kväll låg jag och hade fått trycka på morfin pumpen.Tog en liten stund och sa åt min syster att snart är jag ovanför dig, jag flyger jag flyger.. Det kändes så iallafall. Det var otäckt. Syster fattade inte vad jag menade och fick förklara att jag var på väg mot henne låg i luften och snart var ovanför henne.Haha..Hon tyckte att jag var rolig.. Vilka tider,där ser man att ibland kan man ha det roligt fast det har hänt nåt tragiskt. Jag hade nog mest humör, skojade om allt.Jag ville nog skoja bort min olycka.

En av killarna som jobbade skulle duscha mig och det tyckte jag var pinsamt. Tänk er, utan att ha rakat sig på ett tag, då var man hårig.Haha..  Men ändå så kunde jag slappna av efter att jag hade kommit in i duschen och låg där på duschsängen. (vet inte vad det heter) Kan inte alla ord på svenska eftersom jag inte är svensk..:) Eller ju halv svensk är jag. Ja, iallafall så gick det ganska bra att låta han och lite äldre gubbe att duscha mig.

Han som var äldre var som en far till mig. Jag fick inte äta ordentligt på ett par veckor, åt bara typ soppor och sånt. Då brukade jag fråga honom om jag fick ta en chips eller två, och han sa att jag fick göra det om jag inte sa nånting till någon.. Gullig han va.. Sen fick jag en macka av han också.Jag hade längtat efter riktig mat så det var gott med en macka. Sopporna började jag tröttna på.Efter det har jag inte ätit soppor.

På sjukgymnastiken fick jag spela badminton. Sen fick jag lära mig att gå.Pappa var med första gången när jag gick 7 meter och det tyckte jag var jätte långt då. Och var så stolt över mig. Men hallå 7 meter är ju ingenting så då kan ni förstå att jag inte hade musklar kvar i benen.Jag gjorde framsteg varje dag, gick bara längre och längre varje gång jag ställde mig upp..

Jag måste berätta om en sak som hände i mitt rum. Pappa var och hälsa på mig och fönstret var öppet. Då flög en jätte jätte stor geting in i rummet. Då fick jag panik, kunde ju inte röra mig så jag gömde mig under täcket och skrek åt pappa att han skulle döda den.Han skrattade åt mig..Men han fick ut getingen till slut men sån panik har jag nog aldrig haft.

Det hade gått några veckor och då var det dags att byta sjukhus igen. Så  nästa gång ska jag skriva om Södertälje sjukhuset, hur jag hade de  och vad som hände.

På den här resan har hänt jätte mycket saker och det kommer att hända mer ska ni få se. Har varit med om jätte roliga och jätte farliga saker under tiden jag låg på sjukhuset. Flyttades runt mycket,men det kommer jag också att skriva mer om.

Skriver nog mer imorgon,orkar kanske inte skriva nå mera idag..

God natt <3

Den här låten lyssnade jag också mycket på. Låten ger mig mycket olika känslor..Gör mig nästan gråt färdig.

Skriver lite om hur det är att leva med ryggskador.Man kan inte göra det man vill göra. Jag har varit ganska duktig på idrott och nuförtiden kan jag inte göra vissa saker pga mina skador.Det begränsar livet ganska mycket. Men jag sitter inte i rullstol tack och lov. Hade lite tur med olyckan ändå. Kan gå kortare sträckor som sagt bara typ 1-2 km,men om jag skulle gå längre då brukar jag få feber i flera dagar och läkarna vet inte exakt varför det blir så. Men jag tror att det kan vara att jag anstränger mig för mycket och då säger kroppen ifrån. Då får man vila i 2-3 dagar. Har som sagt brutit beckenbenet och svanskotan.Jag har nervskador också.Och ändå så ställer det till med massa problem. Och jag har jätte svårt att träna upp vänster benet. Vänster benet är mycket svagare än höger och det påverkar hur jag går.Men man ska vara tacksam att man kan gå eller att man lever fortfarande.Olyckan har ställt till med massa problem men man lär sig att leva med det med tiden.

Men kommer att fortsätta att skriva om operationen i Uppsala och andra saker.

Puss Puss

Den här låten lyssnade jag på väldigt mycket under tiden jag låg på sjukhuset. Så fin låt <3