Jag ville skriva lite till. Om oturen. Jag som haft sån otur hela tiden. Kan man aldrig få ha tur,fast jag har som sagt haft tur i oturen. Jag är en överlevare.!

Först olyckan sen det där med kissblåsan och sen får ni höra mer saker som har varit farliga och jag kunde ha dött men ändå har jag överlevt. Det måste ju finnas en mening med allt. Som jag nu många gånger har sagt så är jag en kämpe och man ska aldrig ge upp hoppet.Man kan klara av allt bara man inte ger upp. Jag vill säga det till alla som har haft det kämpigt.

Nu blir det kaffe.

Hej så länge!

Fortfarande sjuk. Det här går aldrig över. Förbannade förkyldningen.

Vet någon varför man inte kan se statistik på denna blogg.? Hur många det är som läser min blogg. Det skulle vara roligt att veta.Skulle vilja ha svar. Kanske inte nån överhuvudtaget läser.. Men det är skönt att skriva lite om sitt liv och allt man varit med om.

Man har nog flera chanser och kanske någon som övervakar över mig. Som sagt 9 liv. Men man ska inte säga så mycket.

Ni kanske vill veta vad olyckan har fått mig att göra. Jag har börja spå med kort. Försöker lära mig alla kortens betydelse. Det funkar faktiskt, tro mig eller inte. Jag visste inte om det funkade förut men sen hade jag en kompis som håll på med det och hon spådde mig.Och allting stämde nästan. Sjukt är det. Så nu har jag fått intresse för det. Brukar spå mina föräldrar och kompisar. Så man lär sig hela tiden nåt nytt och börjar mer och mer förstå mig vad alla kort betyder. Ja inte mer om det.

Innan påsk hade jag möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Så klart vill dom att jag ska börja jobba. Jag sa, att jag kunde testa 2 timmar per dag men inget mer. Kanske höja det till 4 timmar om dagen senare sen. Jag tror inte att jag kommer att kunna jobba 100% på pga skadorna jag har. Det är viktigt att ta hänsyn till att man har 2 små barn och efter jobbet måste man även orka med barnen och hemmet. Så kanske 50% blir lagomt. Arbetsförmedlingen ska kolla min arbetsförmåga nu, så hoppas på att det blir som jag vill. Men dom skiter igentligen om hur man mår och orkar. Man läser ju på tidningar hela tiden att alla ska jobba tom dom som är dödssjuka. SJUKT ÄR DET! Man ska ju aldrig ge upp, jag kommer att kämpa tills jag får som jag vill. Nu har jag mer krafter än för några år sen, då jag inte orkade bry mig och allting kändes jobbigt. Men kommer jag att göra allt för att få min vilja genom.Hoppas försäkringskassan och arbetsförmedlingen är beredda på det.! Hehe. Det är faktiskt värd att kämpa.

Jag hatar dom, som har förstört för dom sjuka. Det finns ju så många människor som bara lossas vara sjuka fast dom inte ha varit det, eftersom dom är så jävla lata. Eller har jag fel den här gången. NEJ!

Ja inte mer om det. Vad ska jag skriva om nu då..Hmm..”Tänker och tänker.”

Kommer att skriva mer om tiden som varit och sen försöka börja skriva mer om den här tiden som är just nu.Ni måste ju veta det som varit för att förstå mig.

Kommer att skriva om kejsarsnittet som jag gjort pga att jag inte kunde föda naturligt pga mina skador.

Men det får ni veta lite mer om sen.Nu måste jag gå att ta upp min bebis som precis vaknade.

Hej så länge

Puss&Kram

Dags att fortsätta berätta om nästa ställe jag fick åka på. Det var rehabstation Stockholm. Ett ställe man trivdes. Det var inte alls som jag hade tänkt mig. Det var fint där. Rummet som jag fick liknade en liten stuga med jätte stort fint badrum. Jag hade dörr till baksidan också, glasdörrar. Det fanns också en fin garderob och en skrivbord och så klart tv med massa kanaler. En liten bit i från mitt rum låg ett tv rum där alla kunde sitta tillsammans och titta på tv om man nu ville göra det. Och fina soffor hade dom där. Sen i samma rum fanns det biljardbord. Och vet ni vem som stog där och spelade efter att jag hade fått kompisar.. JAG! Hahaha.. Från tv rummet gick hissar ner och där fanns kafeteria och matsal.  Fint ställe.

Jag fick åka dit eftersom jag behövde mycket träning innan jag skulle få åka hem igen. Jag träffade läkaren,sjukgymnasten,och en annan kille som jag fick träna med och sköterskor.

Sen var det bara att sätta i gång med träning. Fast alla dagar var det inte lika roligt att träna pga mina smärtor och kände mig kraftlös. Jag fick göra situps,träna lite med små vikter,träna benen och armarna och ryggen. Sen hade dom en stor jumpasal. Där fick jag cykla och träna balans, gå i sån där gåband och spela pingis och kasta lite basket..

Lärde känna några där. Speciellt den där trevliga killen från karolinska. Det tog lite tid först eftersom jag var så blyg av mig men sen var vi som bästa kompisar. Han var mycket äldre än mig men sowhat. haha..Jag och han brukade spela biljard och göra massa skoj. Vi spelade ganska ofta yatzy också. Och fikade varje dag. Sen lärde han och en annan mig hur man åkte rullstol och det tyckte jag var så roligt. Så jag fick låna en tjejs rullstol.Jag fick ta med den till mitt rum, så åkte runt med den ganska ofta då jag inte hade nåp krafter i benen. Det tyckte inte sköterskorna om, så till slut tog som bort det. Men jag ville vara lite busig så tog min stol från matsalen och åkte runt med. Det fanns små hjul på den stolen.

Dom dagarna jag tyckte att det var jobbigt att gå, kom han (kompisen) och hämta mig från mitt rum. Han ville att jag skulle följa med och träna och äta frukost och lite så. Utan han skulle jag nog varit kvar där än i dag.. Han stöttade mig till hundra. Pappa med för den delen. Han var jätte ofta att hälsa på och han fick lära känna min kompis med. Pappa tyckte tillochmed att han var så trevlig och rolig.

En gång åkte vi till Stockholm centrum och det var hemskt. För jag var så trött i benen. Kompisen frågade mig om jag ville sitta i hans knä så han kunde skjutsa mig.. Vi gick och fika och gick runt på nån marknad eller vad det nu va. Kul var det ändå fast man hade så ont.

Laddade på min mobil varje dag flera gånger med flera hundra. Jag ville prata med min syster i telefonen som bodde i Finland. Hon gör det fortfarande.

Sen ska jag berätta om en hemsk dröm jag hade. Jag fick ju dela badrummet med en annan och man kunde ju gå in i andras rum genom det för det gick inte att låsa dörrarna. Så fick marddrömmar av det. Drömde att någon kom in i mitt rum, när jag låg och sov. När jag vaknade var han ovanför mig och hade en kniv. Men på nåt sett kunde jag sparka honom så att jag kunde springa ut. Försökte ropa efter hjälp men ingen svarade och han sprang efter. När jag kom ut och hade sprungit en bit , såg jag poliser. Dom hade en polishund med sig. Jag sprang mot dom och ropade hjälp då blev jag attackerad av hunden. Hunden bet mig mellan benen för konstigt nog så hade den där konstiga killen kissat på mig och luktade hans kiss. Och hunden hoppade på mig pga det. Dom var ute efter han. Sen vaknade jag mitt i natten.. Jag ringde på klockan eftersom jag var så rädd och kunde inte sova. Haha. Snacka om att man har konstiga drömmar ibland. Såg flera marddrömmar men dom drömmarna minns jag inte så bra.

En helg fick jag åka på permis. Då åkte jag hem till mammas kille som bodde i Gävle. Jag fick ta en lätt öl och låg i bubbelbadet och hade tv i badrummet. Mamma rakade mina ben. Sen dansade jag en kväll. Då sa mammas kille att han skulle skicka den till sjukgymnasten så att jag inte kom undan med träningen..Haha.. Det var kul.Men skönt att komma bort från sjukhus och rehab en helg iallafall. Jag hade ju legat där nästan 3 månader.

Sen åkte jag och mamma och shoppa.Jag hade fått ta med mig rullstol och mamma skjutsade mig med den. Jag hittade lite kläder som jag köpte. Jag kommer i håg när mamma beställde pizza och bad mig att vänta på pizzorna eftersom hon behövde gå och köpa cigaretter. Jag satt där och vänta ett tag. Jag fick pizzorna och satt kvar i rullstolen på väntan att mamma skulle dyka upp,men det tog sån tid för henne pga att det var så mycket folk. Då jag beslöt mig att ställa mig upp,lägga pizzorna på rullstolen och gå därifrån med rullstolen.Alla som satt och åt, strirrade på mig. Jag tror att dom trodde att jag inte kunde gå men plötsligt reser jag mig och då kan ni tänka allas miner. haha.Berättade det till mamma sen.Det var så skönt att få umgås med mamsen. Haha. Fick ett gott skratt iallafall.

På måndagen fick jag åka tillbaka till stockholm. Det ville jag inte men var tvungen. Det var bara att fortsätta med träning och sånt. Sen hade jag lovat gå upp för en stor backe som var utanför. Det var tydligen nån gammal slalombacke. Brant var det också.Ingen trodde att jag skulle klara av att gå upp för den backen. Jag gjorde det några dagar innan jag fick åka hem för gott.Det var kämpigt,la mig på magen,på ryggen och nästan grät, gick neråt men ändå kunde min sjukgymnast övertala mig att vända och fortsätta uppåt.När jag kom upp, var jag stolt över mig själv.Man såg hela stockholm därifrån.Det var fint där uppe. Pappa kom och hälsa på mig på kvällen och berättade för han att jag hade gått upp för backen.Men det trodde han inte på först min sjukgymnast sa det.. Han kan inte än idag fatta hur jag orkade gå upp den backen. Men när man är envis så klarar man allt..Det har jag bevisat.

Tiden på rehab var slut och äntligen fick jag åka hem. Jag åkte hem till pappa eftersom jag behövde fortfarande lite hjälp. Det var skönt att vara hos pappa. Han var duktig på att ta hand om mig. Tack för det pappa. Du vet inte hur tacksam jag är för allt du gjort. Älskar dig. Hoppas du läser detta.

Glömde förresten berätta om en galen sköterska som jobbade på rehab.Jag hade feber och blodtrycket var inte som de ska. Jag var så törstig på morgonen,pratade med min moster i telefon. Jag ringde på klockan och då kom han. Bad honom snällt att ge mig vatten och berättade att jag var dåligt. Då började han skrika åt mig och smälde på dörren.Han var helt galen.Han tyckte att jag kunde hämta det själv.Men jag var rädd för att svimma om jag reste mig. Fy vilken otäck människa. Men sen bad han faktiskt om ursäkt men ändå, så gör man bara inte.! Eller har jag fel?

Men nu har ni läst om min sjukhus resa precis efter olyckan. Men det kommer mycket mer sen.

Nu måste jag gå och lägga min dotter som är 3 år gammal..

Hej och Hoj!

Puss&Kram

Nu har jag blivit riktigt irriterad eftersom min bärbara funkar inte alls. Fattar inte vad det är för fel. Därför skrev jag inget mer igår kväll, fast jag hade velat göra det. Jag får sitta vid den här stationär dator. Då får jag ont i ryggen som fan då man får sitta på hårda stolen.

Förlåt alla, att jag inte har skrivit fortsättning på resan på väg till bättre. Jag ska försöka skriva lite mer idag igen då..

Men det är kul, att skriva något annat i mellan eftersom det är ganska jobbigt att gå genom den där tiden igen. Det var faktiskt jätte jobbigt.

Nu måste jag gå och göra mig ordning. Jag ska till läkaren med min yngsta dotter.

Hej så länge

Puss och kram

Finaste låten jag hört på länge. <3

Tyvärr kunde jag inte skriva nånting i går, eftersom bärbara datorn inte fungerade. Nu sitter jag vid stora datorn men kan inte sitta länge vid den här datorn eftersom jag får så ont i svanskotan. Nu kommer jag skriva lite om tiden på Karolinska sjukhuset.Om rehabliteringen och allt annat.

Nu börjar jag.

När jag kom till Karolinska sjukhuset fick jag eget rum igen. Jag hade tv i rummet också. Ganska fint blev det efter att man hade packat upp alla mina saker och lagt alla filmer på hyllan. Jag hade egen toa på rummet också och dusch. Så skönt. Jag kunde resa mig själv från sängen och kunde gå små sträckor med gåstolen. Pappa kom dit och hälsa på.Han hade med sig en dator och han hade också skaffat webbkamera till mig, så jag kunde hålla kontakten med alla kompisar och släkten. Det var nånting som vi inte fattade med datorn då gick pappa in i ett annat rum eftersom han såg en kille som hade en dator. Han frågade honom om han kunde hjälpa oss. Och det gjorde han också, han kom in i mitt rum och fixade så att internetet funkade. Han var jätte trevlig, tyckte jag. Och det tyckte pappa med. Pappa är ju så där att han kan gå fram till folk och be om hjälp eller så.

På sjukgymnastiken gjorde jag massa olika övningar. Jag fick träna upp magmusklar och ryggmusklar. Jag fick träna på balansen så att jag och min sjukgymnast kastade boll med varann. Det var jätte svårt i början att försöka hålla balansen då jag håll i mig nästan hela tiden. Men efter några gånger så blev jag bättre och bättre på det. Jag fick gå utan gåstol också och det var jätte svårt i början. Han som fixade min dator var också samtidigt och träna. Men jag vågade inte prata med honom så mycket. Ibland fick jag bada i en varm bassäng. Det var lätt att träna i vattnet. Skönt var det också.  Det var jätte läskigt att vara själv i omklädningrummet. Min sjukgymnast var en kille så han kunde inte följa med mig dit. Jag blev mycket bättre på att gå utan gåstol korta sträckor men behövde den om jag skulle gå ut och röka eller möta någon.Jag fick också akubunktur, det var så skönt och hjälpte verkligen.

Jag fyllde år 20 år på sjukhuset och mormor och mina mostrar kom dit och fira mig. Pappa kom också och hälsa på minst varannan dag. En tjej kompis till mig hade köpt hår färg till mig eftersom mitt hår såg förjävligt ut. Konstigt nog så fick hon färga mitt hår på sjukhuset. Det visste jag inte före att man fick göra. Kanske man inte får göra det egentligen.

Ibland kunde jag gå in i matsalen och äta men det var jätte sällan eftersom jag var tvungen att stå upp. Oftast fick jag mat i rummet.

Glömde skriva tidigare när jag låg på sjukhuset att jag fick värsta nervsmärtor under fötterna. Skrek åt sköterskorna att dom skulle hämta yxa och hugga av mig fötterna då det kändes som att mina fötter låg i elden. Det brändes jätte mycket. Så om någon har såna smärtor kommer jag skriva om vad som kommer att hjälpa mot det.. Bad sköterskorna hämta isbitar men först vägrade dom , men till slut gjorde dom det eftersom jag blev så arg på dom när dom inte lyssnade. Jag bad dom lägga isen under mina fötter, medicinerna inte hjälpte nånting. Men konstigt nog så hjälpte isen. Och alla som jobbade där var förvånade. Jag har ju alltid bra idéer Det var faktiskt det ända som hjälpte. Jag sov is under fötterna varje natt och alltid när jag la mig i sängen, fick jag nervsmärtorna. Då var det bara att ropa på sköterskan och hon fick hämta is.

Sen till en pinsam sak! Det här tycker jag fortfarande är roligt. Pappa var och hälsa på, när han skulle åka hem ville jag följa med honom ut och tänkte ta en cigarett. Jag tog med gåstolen och vi gick. Vi hade kommit utan för mitt rum då jag sa hoppsan. Då pappa undrade vad som hände. Jag berättade att jag råkade bajsa i byxan.Haha, Han frågade om vi skulle gå in i rummet igen men svarade att vi skulle fortsätta att gå ut. Vi hissen började jag säga till han att det rinner ner och det är bajs i strumporna. Det rann och rann hela tiden. Vi stog ute och tände cigaretten. Pappa skrattade hela tiden och det gjorde jag med. Visst var det pinsamt. När vi var på väg in igen och väntade på hissen kom det en som skulle åka hiss, men han fick åka först.Jag ville inte göra det eftersom jag luktade så illa. Jag fick åka upp med hissen själv eftersom pappa åkte hem, Hörde honom skratta när jag var i hissen på vägen upp.. Fan, att han skrattade mycket då. Kom in i rummet och rent ut sagt var jag fult i bajs..Blää.. Äckligt var det..Jag bajsade på mig ganska ofta efter olyckan.

Farmor och min faster och hennes som kom att hälsa på mig. Kusinen min hade valt blommorna. Dom var blåa vita som Finlands flagga. Jätte gulligt. Jag träffade min faster första gången och så klart min kusin också. Trevliga var dom .:) Vi gick ner och fika. Kul att träffa dom. <3

Lärde mig också att duscha själv och kissade en gång utan kateter. Började använda tappningskateter och slapp påsen som satt fast med band vid knät. Lärde mig att tappa mig själv. På nätterna fick dom som jobbade göra det. Men på dagarna fixade jag det hur bra som helst.

Jag vill tacka min sjukgymnast som hjälpte mig mycket.

Men nu ska jag inte skriva mer.Kommer att skriva lite mer senare.

Nu ska jag hänga lite tvätt och städa.

Puss & Kram

Snart blir det mat. Vi ska grilla kött och göra potatisgratäng sen sallad till det. Mums .. Sen ska vi sätta upp studsmattan så att min dotter kan hoppa.Hon har längtat efter att få göra det.. Ibland kan jag skriva om något annat än olyckan. Det är ganska roligt att kanske läsa andra saker också än bara tråkiga saker..
Sjuk är jag fortfarande men ska ändå sätta mig i solen och ta det lugnt. Kanske dricka en kall smirnoff ice. Gott.

Men nu ska jag ta hand om mina barn.Minsta började gnälla lite.

Ha en trevlig dag!

Åter kommer senare.

Ja då skriver jag igen om min väg tillbaka mot det bättre. Fast i Södertälje var inte allt så bra. Hände en misstag som bodde inte kunna hända om man inte är slarvig. Men kommer till det.

Jag skulle ha flyttats tillbaka till Falun från Uppsala men hade ju inga släktingar i närheten så ville bli flyttad närmare Stockholm och då kom jag till Södertälje sjukhus först. Fick ett eget rum igen som tur var och min kusins pappa jobbade där så han fixade en tv till mig så jag kunde titta på idol och massa med filmer. Pappa kom och hälsa på varje dag och ibland kunde han komma med mc´donalds mat. Det hade jag längtat efter, sen köpte han med sig massa gott. Det var skönt att ha pappa där varje dag, han fick mina dagar kännas bättre under tiden på sjukhuset.Vad skulle jag ha gjort utan honom. Han fanns där för mig hela tiden. Mamma och mina syskon bodde i Finland så dom kunde inte komma att hälsa på så ofta iallafall. Min kusin sov över där en gång och kom och hälsa på mig några gånger och mormor var också och hälsa på ganska ofta.Tack mormor för all hjälp under den tiden när jag inte kunde göra nånting. Hon skötte mina räkningar och pappa hjälpte till. Evigt tacksam.

Personalen var ganska trevliga där också. Några i min ålder också. Vi hade kul tillsammans och fick några skratt då och då. Jag som inte kunde sitta på 3 månader var tvungen att skita i en blöja. Haha, det var inte kul då men nu kan man ju skratta åt det. Stackars dom unga damerna som fick byta på mig och den ena fick  jämt torka arslet.. Tyckte verkligen synd om henne.Jag och en av tjejerna ville skoja med henne så vi tog en promenad i korridoren och ropade efter tjejen och sa att jag hade bajsat igen. Ni skulle ha sett hennes min. Så mycket hade jag inte skrattat några dagar. Hon började följa med till mitt rum för att hon skulle få byta på mig IGEN, trodde hon iallafall. Men vi kunde inte hålla för skratt och när vi kom in i mitt rum så sa vi sanningen att det var bara ett skämt. Hon tyckte att det var ganska roligt ändå. Helt underbara tjejer.När dom jobbade på kvällarna kunde dom vara i mitt rum och hålla mig sällskap då dom inte hade nåt annat viktigt att göra.Trevligt med pratstunder..

En gång kom mormor och hälsa på.Då kunde jag gå lite längre sträckor så bad henne följa med mig ut och röka. Det gick bra att komma ut och sen på vägen upp igen blev jag yr i huvudet. I hissen håll jag på att svimma, kanske jag gjorde det också, det minns jag inte. Men jag hade inte rökt på en månad nästan så då kan man tänka sig att man får för mycket nikotin i sig. Dum man var som började röka igen men ibland kan det vara bra också för rökare är först på fötter än icke rökare.

Jag fick några presenter under tiden i Södertälje.Gammel farfar kom och hälsa på och han hade köpt en fin klocka till mig,så snällt av han. <3

Nu till det hemskaste händelsen jag varit med om.

Hur fan kan sköterskorna vara så fruktansvärt slarviga.?! Jag blir varje gång så irriterad när jag tänker på det. En dag vaknade jag och mådde så dåligt, hade så ont i magen.. Jag kunde varken äta eller dricka. Jag spydde och spydde. Sköterskorna trodde att jag hade fått förstoppning. Men så klart hade dom fel. Dom försökte tvinga mig och dricka medel som gör att man kan bajsa. Men kunde verkligen inte dricka och det gjorde så ont. Bad dom att avliva mig (hemskt att säga så) men det gjorde så ont så att jag trodde att jag inte skulle överleva den här gången. Pappa och Mormor kom till sjukhuset och såg mig, då blev dom oroliga. Jag kunde inte ens titta på dom eller prata med dom för så jävla ont hade jag.( sorry att jag svär)  DOM SOM JOBBAR DÄR KUNDE INTE HITTA FELET! Gör mig irriterad.Om jag hade jobbat på sånt ställe hade jag kollat det först.

På eftermiddag kom det en trevlig kvinna till jobbet. Hon var helt underbar och nästan grät för dom inte kunde hitta felet varför jag var så dålig. Dom skickade mig till röntgen och när jag kom därifrån, fick dom se att katetern hade lossnat och att jag inte hade kissat på 3 dygn. Tänk er 3 dygn utan att kissa.Det är hemskt.Jag hade druckit mycket också dom dagarna och sen hade jag ingen känsel då jag inte kunde känna mig kissnödig. När dom hade stoppat rätt katetern började det rinna i påsen. När det var klart, kollade dom hur mycket jag hade kiss i urinblåsan. Kan ni gissa hur mycket.? Nästan 3 liter.. Det är jätte mycket. Det var nära att urinblåsan explodera.Då hade jag kunnat dö. Fått nån förgiftning kanske.Jag vill inte ens tänka vad som hade kunnat hänt. Sköterskorna såg sen på en tavla där dom inte hade skrivit när dom tömde sist påsen.Dom måste ju tömma det minst 1 gång om dagen men dom hade inte gjort det på 3 dygn. Slarvigt eller hur? Visst får man bli arg då. Min pappa vart förbannad och skrek åt dom där ute. Mormor var jätte orolig..Tänk om dom inte hade skickat mig till röntgen.Fy…

Plus att sköterskan tog stygnen bort för tidigt så mitt ärr på ryggen är fult pga det.Det blev ett hål längst ner i ärret.

Men nästa gång blir det Karolinska sjukhuset.Få se vad som hände där.

Skriver om det sen.

Kommentera gärna om ni har frågor och funderingar.

Puss & Kram