Det var en torsdag den 27/9-2007. Jag var hemma hos en person. En kompis till mig följde med och vi skulle dricka lite den kvällen. Killen som vi var hos bodde i tredje våningen.

Vi hade cyklat hem till honom och hade ganska roligt, men sen gick han i väg till köket och satt där med hans granne. Dom satt i köket länge och jag och min kompis satt i vardagsrummet med en Minttu flaska på bordet som inte var våran men vi drack det ändå, lyssnade lite på musik och satt och prata massa skit. Skratta gjorde vi också.

Sen blev jag väldigt röksugen.! Och killen hade inte balkong och den tiden var man så lat att man inte orkade springa ner för trapporna och ställa sig där nere och röka. Jag klättrade ut genom fönstret där det fanns en fönsterbräda. Jag satte mig först ner och tände cigaretten. Min kompis ville att jag skulle komma in och stå vid fönstret och röka, men man var ju så dum då man inte ville lyssna på den som var smartare. Jag ville klättra upp och sätta mig ovanför fönstret.

Det hade regnat så taket var halt då jag ställde mitt ben på taket och först då märkte jag att det var halt och mitt ben gled ner, då stog jag där med ett ben i fönsterbrädan och försökte hitta balansen eller få tag i taket. Där stog jag och tänkte vad som kommer att hända.Kommer jag att överleva det här eller kommer jag hitta balansen igen.

Kämpade och kämpade till slut fattade jag att det inte gick, det var bara att ge upp och be. Det jag minns under fallet var att jag tänkte på min syster,tänkte att hon behöver mig så nu får jag inte dö.Måste överleva det här. Jag tänkte på alla nära och kära och som alla säger så är det verkligen så att man går genom sitt liv under några sekunder. Det kändes som att tiden stannade upp och att man aldrig skulle vara nere i marken. Det var ganska häftigt men ändå så läskigt.

Nästa som jag minns var att jag låg nere på marken och hade svårt att andas. Såg ett ansikte och efter ett tag så kände jag igen honom.Han satt bredvid mig och bad mig försöka andas lugnt och att jag inte fick röra mig.Hörde i bakgrunden min kompis röst som frågade om jag hade ont. Men det hade jag inte,och det är jag glad över.

Ambulansen kom och kommer inte ihåg vad dom gjorde men folk som var där berättade att jag hade försökt resa mig och ville gå hem men det fick jag inte. Eller kunde inte göra det heller..I ambulansen minns jag att jag började få lite ont och hade fortfarande svårt att andas. Nästa gång jag vaknade var på sjukhuset,då sa sjuksköterskorna att det var en man på väg till mig. Och jag somnade om igen.Det var mycket sovande, hade väl fått i mig så mycket smärtstillande så man knappt orkade hålla ögona öppna.

Min före detta lossas far kom dit, han satte sig bredvid mig på stolen och tittade på mig och jag försökte prata lite med honom.Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om. Sen kom min mammas faster dit och hälsade på också. Då var klockan mellan 3-5 på natten, kommer inte ihåg exakt hur mycket det var.

Jag kommer att skriva mer om tiden på sjukhuset och mycket mera..

Puss så länge