Tyvärr kunde jag inte skriva nånting i går, eftersom bärbara datorn inte fungerade. Nu sitter jag vid stora datorn men kan inte sitta länge vid den här datorn eftersom jag får så ont i svanskotan. Nu kommer jag skriva lite om tiden på Karolinska sjukhuset.Om rehabliteringen och allt annat.

Nu börjar jag.

När jag kom till Karolinska sjukhuset fick jag eget rum igen. Jag hade tv i rummet också. Ganska fint blev det efter att man hade packat upp alla mina saker och lagt alla filmer på hyllan. Jag hade egen toa på rummet också och dusch. Så skönt. Jag kunde resa mig själv från sängen och kunde gå små sträckor med gåstolen. Pappa kom dit och hälsa på.Han hade med sig en dator och han hade också skaffat webbkamera till mig, så jag kunde hålla kontakten med alla kompisar och släkten. Det var nånting som vi inte fattade med datorn då gick pappa in i ett annat rum eftersom han såg en kille som hade en dator. Han frågade honom om han kunde hjälpa oss. Och det gjorde han också, han kom in i mitt rum och fixade så att internetet funkade. Han var jätte trevlig, tyckte jag. Och det tyckte pappa med. Pappa är ju så där att han kan gå fram till folk och be om hjälp eller så.

På sjukgymnastiken gjorde jag massa olika övningar. Jag fick träna upp magmusklar och ryggmusklar. Jag fick träna på balansen så att jag och min sjukgymnast kastade boll med varann. Det var jätte svårt i början att försöka hålla balansen då jag håll i mig nästan hela tiden. Men efter några gånger så blev jag bättre och bättre på det. Jag fick gå utan gåstol också och det var jätte svårt i början. Han som fixade min dator var också samtidigt och träna. Men jag vågade inte prata med honom så mycket. Ibland fick jag bada i en varm bassäng. Det var lätt att träna i vattnet. Skönt var det också.  Det var jätte läskigt att vara själv i omklädningrummet. Min sjukgymnast var en kille så han kunde inte följa med mig dit. Jag blev mycket bättre på att gå utan gåstol korta sträckor men behövde den om jag skulle gå ut och röka eller möta någon.Jag fick också akubunktur, det var så skönt och hjälpte verkligen.

Jag fyllde år 20 år på sjukhuset och mormor och mina mostrar kom dit och fira mig. Pappa kom också och hälsa på minst varannan dag. En tjej kompis till mig hade köpt hår färg till mig eftersom mitt hår såg förjävligt ut. Konstigt nog så fick hon färga mitt hår på sjukhuset. Det visste jag inte före att man fick göra. Kanske man inte får göra det egentligen.

Ibland kunde jag gå in i matsalen och äta men det var jätte sällan eftersom jag var tvungen att stå upp. Oftast fick jag mat i rummet.

Glömde skriva tidigare när jag låg på sjukhuset att jag fick värsta nervsmärtor under fötterna. Skrek åt sköterskorna att dom skulle hämta yxa och hugga av mig fötterna då det kändes som att mina fötter låg i elden. Det brändes jätte mycket. Så om någon har såna smärtor kommer jag skriva om vad som kommer att hjälpa mot det.. Bad sköterskorna hämta isbitar men först vägrade dom , men till slut gjorde dom det eftersom jag blev så arg på dom när dom inte lyssnade. Jag bad dom lägga isen under mina fötter, medicinerna inte hjälpte nånting. Men konstigt nog så hjälpte isen. Och alla som jobbade där var förvånade. Jag har ju alltid bra idéer Det var faktiskt det ända som hjälpte. Jag sov is under fötterna varje natt och alltid när jag la mig i sängen, fick jag nervsmärtorna. Då var det bara att ropa på sköterskan och hon fick hämta is.

Sen till en pinsam sak! Det här tycker jag fortfarande är roligt. Pappa var och hälsa på, när han skulle åka hem ville jag följa med honom ut och tänkte ta en cigarett. Jag tog med gåstolen och vi gick. Vi hade kommit utan för mitt rum då jag sa hoppsan. Då pappa undrade vad som hände. Jag berättade att jag råkade bajsa i byxan.Haha, Han frågade om vi skulle gå in i rummet igen men svarade att vi skulle fortsätta att gå ut. Vi hissen började jag säga till han att det rinner ner och det är bajs i strumporna. Det rann och rann hela tiden. Vi stog ute och tände cigaretten. Pappa skrattade hela tiden och det gjorde jag med. Visst var det pinsamt. När vi var på väg in igen och väntade på hissen kom det en som skulle åka hiss, men han fick åka först.Jag ville inte göra det eftersom jag luktade så illa. Jag fick åka upp med hissen själv eftersom pappa åkte hem, Hörde honom skratta när jag var i hissen på vägen upp.. Fan, att han skrattade mycket då. Kom in i rummet och rent ut sagt var jag fult i bajs..Blää.. Äckligt var det..Jag bajsade på mig ganska ofta efter olyckan.

Farmor och min faster och hennes som kom att hälsa på mig. Kusinen min hade valt blommorna. Dom var blåa vita som Finlands flagga. Jätte gulligt. Jag träffade min faster första gången och så klart min kusin också. Trevliga var dom .:) Vi gick ner och fika. Kul att träffa dom. <3

Lärde mig också att duscha själv och kissade en gång utan kateter. Började använda tappningskateter och slapp påsen som satt fast med band vid knät. Lärde mig att tappa mig själv. På nätterna fick dom som jobbade göra det. Men på dagarna fixade jag det hur bra som helst.

Jag vill tacka min sjukgymnast som hjälpte mig mycket.

Men nu ska jag inte skriva mer.Kommer att skriva lite mer senare.

Nu ska jag hänga lite tvätt och städa.

Puss & Kram