När vi hade kommit fram till Uppsala, fick jag och min syster vara i korridoren och väntade på att någon skulle komma och skjutsa mig till ett rum. Tiden gick sakta och vi väntade och väntade. Till slut började jag ropa efter sköterskor som gick förbi och frågade om min syster fick skjutsa mig ut och röka med sjukhus sängen. Vissa sa nej men så klart jag lyssnade på den som sa ja. Bad min syster att skjutsa mig ut, det var inte lätt. Men när vi hade kommit ut så var det en liten nedförsbacke  och så klart var min syster tvungen att släppa taget om sängen. Jag började åka ner för den lilla backen. Bilar åkte runt om kring mig och jag var på väg mot gångbanan och där fanns det en buske. Mina tankar började flöda, tänkte att jag inte kommer att klara mig att jag kommer flyga in i busken och få sängen över mig.. Men så blev inte det. Min syster sprang runt sängen och stoppade sängen tack och lov. Haha..Så rädd har jag aldrig varit. Jag och min syster tände cigaretterna och jag låg där i sängen och kollade uppåt.Då såg jag en man som stog vid fönstret längre upp och kollade på oss. Vi bara skrattade och undrade vad han egentligen tänkte om oss.. Hahah.. Sen skjutsade min syster in mig igen och då kom sköterskorna och körde mig in i mitt rum. Mamma kom dit också och det var skönt att träffa henne. På onsdagen opererades jag. Efter operationen kom jag tillbaka till rummet och min syster blev jätte glad.. Pappa,mamma och min syster var där. Är inte helt säker om det fanns några andra där också. För kommer inte ihåg så bra..

Dagen efter tvingade sköterskorna och sjukgymnasten ställa mig upp.. Fy säger jag bara.. Det gjorde skit ont att röra sig och dom vände på mig, sen lyfte dom upp mig och två personer fick hålla mig uppe eftersom jag inte hade nå krafter i benen..Där hängde jag bara mellan dom två. Det var riktigt hemskt att ställa sig upp, blev svimfärdig också.

Dagen efter det fick jag ställa mig och hålla i gåstolen, hängde där också och började känna mig svimfärdig nästan på en gång. Jag sa åt sjukgymnasten att jag kommer att svimma men det trodde hon inte på, och som jag sa så svimmade jag och nästa gång vaknade jag i sängen.Jag låg på magen. Mamma och min syster blev rädda. Stackars mamma som ville lämna rummet innan jag ställde mig upp men tvingade henne att stanna kvar i rummet och se när jag reser mig..haha. Det var nog hemskt för henne att se då jag svimmade..

Dagarna gick och hade besök varje dag och min syster sov kvar på sjukhuset med mig.

Kommer ihåg några roliga saker och det ska jag berätta om.

Bad min syster att röra mina ben ibland eftersom jag inte kunde känna benen om jag hade legat stilla länge.Och när hon lyfte mitt ben och lutade sig framåt så pruttade jag henne i ansiktet..Hon försökte hålla sig för skratt men det gick inte. Skrek åt henne att lämna rummet eftersom hon skrattade och då började jag skratta och det gjorde så fruktansvärt ont att skratta. Hon fick krypa ut från rummet och hörde henne skratta.. Jag försökte låta bli och skratta men det gick inte.Nr hon hade lämnat rummet och jag inte såg henne så slutade jag att skratta.Och så fort hon kom in i rummet och tittade på mig började båda skratta igen. Kul var det men ville verkligen inte skratta för att det gjorde så ont..

Andra gången skulle hon leka sjuksköterska och tog gummi handskarna på sig och skvätta vatten och sa att det var vaselin och att hon skulle kolla in i min rumpa..Skrattade så mycket den gången också. Kul att hon gjorde mina dagar roliga. Tack för det syster min <3

Tyckte så synd om pappa som fick åka så långt för att hälsa på mig. Han åkte alltid efter jobbet och fick sitta i bilen i 3timmar varje dag och om inte mer. Men det var så skönt att ha han där. <3

Och stackars mamma som hade det jobbigt, det såg man på henne fast hon försökte vara stark och kanske inte visa det för mig.Men hon hade det inte lätt.

Skönt att ha en familj som finns där för en när man behöver dom som mest.

Men kommer att skriva mer om Uppsala vistelsen, men nu måste jag umgås med mina barn en stund.

Skriver mer i kväll.

Hej så länge