Igår och i förrgår var det lite jobbigt men nu när jag fick skriva ner alla mina känslor ,så blev det bättre.Idag satte jag mig ner vid datorn och skrev till aftonbladet om läkarna som inte tror på en och säger dumma kommentarer. Vi får hålla tummarna att dom skriver ut det. För så får det inte gå till som dom gör..Jag skrev ner också att nuförtiden får man hoppas att man är förlamad istället än att kunna gå pga att dom inte tror på folk som kan gå och ser inte det som är fel. Om man satt i rollstol, skulle dom se att personen har svårigheter. Och faktiskt är skadat..

Men så är inte fallet med mig. Jag kan gå och folk ser inte att jag faktiskt har massa saker som jag inte kan göra,smärtor och kan faktiskt inte gå långa vändor.

Hoppas att en dag förtår alla vad jag får gå genom. All stress,depression och smärtor dagligen. Att jag ändå biter ihop och håller huvudet högt och kämpar varje dag.. Det är inte lätt att leva med en skada i ryggen. Man kan inte göra saker som man kunde förr..Så värdelöst.

En dag kommer nog min sambo förstå också.. Alla vill att jag ska göra massa med saker och förväntar sig att jag klarar av det, men kan dom garantera att jag inte bli sämre. Jobba 100%,tar hand om hemmet och ungarna. Vi får väl se hur länge jag orkar tills dom bryter ner mig helkt. Jag vill inte känna mig värdelös, det vill ingen. Jag vill höra positiva saker, och folk ska vara glada över att jag klarar av det jag gör nu. Så är det inte.. Alla hoppas att man ska klara av det dubbelt.

Än i dag ångrar jag att jag klättrade upp på fönsterbrädan.Hur dum kan man vara? Men sen tänker jag att om det inte var jag som ramlade så hade kanske någon annan ramlat som inte är lika stark som mig. Så kanske det var mening med att jag ramlade. Jag är ganska stark människa, kan ta mycket skit,kämpa och försöka få det jag vill..ALla är inte så. Tillslut får en stark person nog och känner att man vill ge upp men jag gör inte det pga mina barn.Jag måste kämpa vidare,man kan bara inte ge upp när man har två underbara barn. Dom får mig att kämpa vidare. Ge mig bara mer skit men till slut kommer jag att få som jag vill. Jag kommer att bevisa för dom som inte tror på mig nu, kanske dom tror på mig sen. Jag ska ge läkarna saker att fundera över, samma gäller försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Jag tänker inte vara blyg längre, tänker säga allt jag har velat säga hittills men inte fått ut.. Jag ska inte acceptera det som dom håller på med. Det här är mitt liv, det är jag som ska må bra och orka leva vidare.. Det är jag som får kämpa för varje dag men ska inte acceptera att dom bestämmer vad jag klarar av och inte gör. Dom får inte trycka ner mig nå mera.

Har insett så mycket under dom närmaste dagarna.

Det är min kropp,mitt liv.. Det är jag som bestämmer och vet vad jag klarar av och inte klarar av..Ni som har en skada eller sjukdom,kämpa till slut får ni som ni vill.Det gäller bara att bevisa för dom hela tiden.Ja, det är jobbigt men ge inte upp.!

http://www.bloggtrafik.nu/banners/120x60a.jpg

http://www.bloggtrafik.nu/run.php?id=167600

Igår var en skit dag. Det gick inte som planerat. Jag fick inte reda på om det var fel i ryggen, fast dom trodde ju att det är pga att jag inte har tränat men det tror inte jag på. Känner väl smärtan själv och vet om det är pga att jag är stel eller inte..Läkarna verkar inte förstå nåt överhuvudtaget. Dom sitter där och tror att dom vet allt men hallå dom har ju inte varit med om samma sak och vet inte vad som är bäst för mig. Jag känner min kropp och vet exakt vad jag klarar av eller inte klarar av. Jag frågade dom om dom kunde skriva ett utlåtande till försäkringskassan men NEJ det klarade dom inte av.. Så förbannad jag blir. Alla j**** undersökningar dom måste göra först. Lyssna på mig!Tror på mig för jag vet och jag LJUGER INTE!Jag hade bara lust att säga att jag vill ge upp och orkar inte kämpa nå mera. Har kämpat i 5 år nu, har tränat,försökt jobba men det blir inte bättre, BARA SÄMRE!Det är så mycket jag vill få ut och säga till läkarna men när man väl sitter där då kommer inga ord alls.Det finns två personer som vet exakt hur jag har det. Speciellt min pappa.

Läkarna sa att dom var oroliga för mig, men varför gör dom inte nånting åt det då. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen vill att jag ska jobba men det kan jag tyvärr inte göra. Stressen gör att jag blir så slut i huvudet att jag orkar inte ta någonting extra in i min vardag. Inte ens träning fast det skulle vara viktigt.Folk tror att jag är bara lat men så är det inte och det får mig att känna mig värdelös och får mig att bli ledsen. Jag vill göra så mycket mer.Vill inte ha smärtor,vill inte vara trött vill kunna vara frisk som jag var innan min olycka. Men det går inte men ingen fattar. Så trött på folk som inte tror. Nu får jag tårar i ögorna.

Om jag var frisk, skulle jag sköta hemmet,barnen,skulle jobba, göra massa roliga saker med barnen, åka snowboard,resa och allt annat men det är jag inte. Det enda jag klarar av att ta hand om barnen men inget annat. Resa kan jag också göra om jag får hjälp då.

Jag brukar bita ihop och inte gnälla men nu var jag tvungen att få ut mina känslor.Jag är så förbannad och ledsen på mig själv att jag inte klarar av nånting. Helt värdelös känner jag mig nu.Duger inte till nånting. Hoppas bara att en dag har jag all hjälp jag behöver,folk börjar ta mig på allvar så skulle det vara mycket lättare att klara av mitt liv.

Sist men inte minst, JAG ÄLSKAR DIG PAPPA! Tack för att du finns i mitt liv.

Fredag morgon när jag slog upp ögonen kände jag, att den här skulle bli en bra dag. Jag gick upp med barnen , då yngsta skulle till dagis och jag skulle följa med. Vi åkte dit till klockan 9. Jag fick vara med en liten stund och sedan fick jag gå undan och kolla hur min dotter skulle reagera. Hon grät först, men så fort jag stängde ytterdörren , vart hon tyst och sprang i väg och lekte. Jag fick sitta 40 minuter i personalrummet. Tiden gick ganska fort, då jag hade med mig min mobil.Klockan 10 kom jag tillbaks för att hämta henne. Hon var så glad över att se mig. Vi klädde på oss och åkte hem.

Hemma satte jag på en kanna kaffe och efter det satte jag mig i soffan och kollade runt på internet. Jag hittade ett par linser som jag beställde eftersom jag ville ha ljus blåa ögon.

Sen vände dagen upp och ner. Jag och min sambo började bråka om en liten sak som sen blev stort. Bara om töntiga saker.. Då kände jag att jag fick nog och gjorde slut med honom. Jag tänkte då att denna dagen var förstört helt.

En liten sak gjorde min dag lite bättre. Det var då telefonen ringde , då min vän skulle fråga om vi skulle dricka lite ikväll. Jag kände att jag behövde komma hemifrån och träffa min bästa vän. Då kände jag att denna kväll kan bli rolig..

Klockan 7 på kvällen åkte jag hem till henne och vi satt och drack lite och pratade massa skit. Efter en timme gick vi hem till en killkompis. Där satt vi tills det var dag att gå till baren.. Jag ville hem vi 11 tiden på kvällen men stannade ändå kvar för mina vänners skull. Resten av kvällen hade jag trevligt..

På lördagen och söndagen hade vi inte blivit sams med pojkvännen.

Hans bror skrev sms till mig i lördags efter att jag hade bett honom betala tillbaka sin skuld till mig, men vad fick jag tillbaka. Bara skit.. Så mitt nyårslöfte är att inte vara snäll mot personer som inte förtjänar det.

Måndag blev det ännu inte tillsammans med sambon eller vad man kan kalla honom för.. Barnen åkte till dagis och efter att vi hade hämtat yngsta från dagis började jag laga mat. Det blev wokgrönsaker och kyckling..Gott.. Resten av dagen har vi bara varit hemma och tagit det lugnt..

Nu ska jag hoppa in i duschen, men skriver mer någon annan dag..

Puss&Kram

Det var verkligen ett bra tag sen jag skrev sist, varit lite dålig på att uppdatera.. Bärbara datorn gick söder och massa annat, men nu hoppas jag att jag kommer i gång med skrivningen igen..

Jobbet som jag fick testa, passade inte mig, Blev väldigt trött och fick ont i ryggen fast jag bara jobbade 2 timmar om dagen. Tufft var det, så jag slutade efter 3 veckor. Jag känner nu att jag kommer nog inte palla jobba så mycket i mitt liv. Ryggen har blivit värre. Nacken och hela ryggen har börjat krångla mer nu, men har fått tid till specialister då får dom undersöka mig ordentligt och kolla att jag inte har mer skador som tillkommit nu efter åt..

Allt är bara skit just nu. Familjelivet och allt. Sjuk var och varannan vecka, har liksom inte tid att ta hand om mig sig pga att jag måste ta hand om alla andra.. En frisk människa skulle inte ens klara av det som jag måste klara av. Alla ställer krav på mig..

Har också kommit på en nyårslöfte som är : Jag ska inte vara snäll mot dom som inte förtjäna det för då får jag bara skit. Som hände igår, hade lånat pengar till en som behövde pengar till hyra och det var ett år sedan. Sen gick han och gifte sig så drog vi bort nästan allt som bröllopspresent men när det blir tuuft för mig och barnen då jag verkligen behöver pengar och vill ha allt tillbaks, ja vad får jag för det! Bara massa skit. Är det tacken för allt. Hatar falska människor och såna som inte kan bete sig.. Vet inte längre vad jag ska göra.?!

Sen har jag en kille som spelar bort alla pengar varenda månad nästan,Ja han köper mat så att vi klarar oss men sen då? Inte mycket pengar kvar.. Massa nya skulder, och för det får jag också skulden..Att allt är mitt fel fast jag försöker och kämpar att allt ska lösa sig för det bästa sättet. Hur mycket ska man ta? Vill allra helst att barnen ska få allt som alla andra barn får, göra massa roliga saker och sånt men det har man inte råd med pga deras pappas spelande. Nog med det nu.

Nu har jag fått skriva lite hur jag tycker och tänker och vad jag går genom just nu och för tillfället känner jag att det var skönt att få skriva ner allt..

Ha en bra fortsättning alla som läser min blogg..

Nu ska jag ta och städa lite efter ungarna..

Puss&Kram