Nu kände jag igen att jag måste skriva.Jag måste få ut lite saker.. Älskar att skriva det jag känner inom mig. Det jag vill ha sagt men kan inte.

Jag är trött exakt hela tiden,känns som man skulle kunna sova i evighet. Jag vill inte vara så här trött för istället skulle jag vilja göra så mycket annat men har inte ork så att det räcker till.. Jag vill bli av med tröttheten. Har någon nån ide hur man blir mycket piggare.. Jag vet att min kropp behöver vila eftersom jag har den skadan jag har och med åren blir jag bara tröttare och det vill jag inte. Min sambo förstår inte det att jag är trött och kan inte göra nånting åt det. Jag blir så arg eftersom ingen förstår att jag vill bli pigg och vill göra saker andra kan men tröttheten begränsar det. Alla säger att jag är bara lat men det är inte så. Hatar ordet LAT.. Finns det någon där ute som känner likadant att man är trött hela tiden,har ingen ork till någonting..? Hoppas denna sommaren kan komma med energi till allt.. Jag skulle bli så glad om jag slapp vara så trött människa som jag är..

Varför kan ingen förstå mig.? Vad måste jag göra för att få människorna runt om mig att förstå hur jag känner..?

Förlåt alla som läser detta för gnället men ibland måste man säga hur man känner och jag känner mig trött och deppig pga tröttheten.Och samtidigt arg eftersom ingen förstår.!

NU känns det lite bättre.. Idag ska jag försöka orka träna,måste göra det.!

Men nu går jag och tittar till maten och barnen kommer från dagis alldeles snart så ha en bra dag alla ni som läser min blogg.. Ni kan skriva om ni har ideer hur man blir piggare och vill hjälpa mig med att bli pigg.. det skulle uppskattas..

Puss&Kram

Nu har jag inte haft tid att skriva, då min syster har varit här och hälsat på i två veckor, men nu ligger jag i sängen och tänkte skriva lite om vad som hänt under dom här två veckorna. Vi har fyra barn här nu som är mellan 10 månader och 4 år, så det är full fart hela tiden. Det har varit påsk och mina barn har varit lediga från dagis, så då har jag inte haft så mycket egen tid och därför har jag inte hunnit skriva så mycket.

På måndag den 25/3 Jag och min sambo åkte på kryssning, då vi skulle hjälpa min syster på båten med hennes två barn. Det var underbart att få lite egen tid med min sambo på måndag kväll. Vi drack lite och gick och åt på båten och bara njöt av varandras sällskap. Jag gjorde det i alla fall. Två av våra vänner satt barn vakt åt våra barn och jag var lite nervös hur det skulle gå.. Vi gick och la oss ganska tidigt pga att jag skulle upp och möta min syster på tisdag morgon.

På tisdag 26/3

Jag gick upp tidigt eftersom båten var i Åbo klockan halv 8. Det var underbart att få träffa min syster och hennes barn. Når vi klev i båten igen, gick vi ner till hytten och lämnade väskorna sen gick vi upp och åt frukost. Efter frukosten var det massa bys med mina små älsklingar som jag hade saknat. Vi var och handla,åt och lekte hela dagen.

Vi kom hem vid 10 på kvällen.Det hade gått bra med mina barn och dom låg och sov när vi kom.

Onsdag och torsdag var vi bara hemma det mesta. Mina barn blev glada över att få träffa sina kusiner.

På Fredag 29/3

Jag och min syster hade planerat att vi skulle gå ut med mina vänner men det blev inte riktigt så. Hon ville vara chaufför åt oss istället så jag fick gå ut med mina vänner.. Först fick vi åka till akuten med min systers äldsta son som har svår astma. Dom hittade inget då och allting såg bra ut men han hade klagat på huvudet att det gjorde ont.

Vi var hemma vid halv 8 och åkte nästan direkt hem till en vän. Jag kände redan då att jag skulle ha stannat hemma , men eftersom jag hade lovat mina vänner att följa med ut så gjorde jag det. Vi förfestade och sen gick vi ut. Redan då började jag bli lite full. Ute på krogen hade vi roligt.Vi dansade,pratade massa skit och träffade på trevliga människor. Klockan började närma sig 2 och vi gick ut. Jag ringde min bästa vän att han kunde komma och hämta mig. Jag hade tappat bort min andra vän. Jag började gå mot byn och plötsligt stannade jag och sa att jag hade kissat på mig ( som jag inte hade gjort eftersom tittade efter dagen där på) Och då tog jag av mig jeansen. Snacka om att jag är pinsam.. Jag satt mitt på byn utan byxor, hade bara trosorna på och stövlarna.. Herregud.. Ja ja då kom min skjuts och jag åkte hem. Jag fick höra efteråt att jag hade pratat massa pinsamma saker till honom i bilen på vägen hem. När vi kom på gården satte jag mig i backen byxorna i min famn, och då helt plötsligt hade jag blivit sur på min bästa vän.Jag kom in och hade bett alla dra härifrån och sagt till min syster massa elaka saker, och så blir jag aldrig fast jag dricker.. Jag fattade inte vad som hände, sa till min kille att jag tyckte om min bästa vän och han vart ledsen och sen bad jag alla dra. Då åkte min kille och vännen till oss hemifrån. Ringde min andra vän och bad henne komma hit och det gjorde hon. Gud allting blev bara fel. Ångrar att det inte hade hänt då min bästa vän som är en kille som är vän med min sambo har varit så konstig mot mig efter det. Fast han sa att vi skulle lägga allting bakom oss men tydligen så har han inte gjort det. Min kille tror verkligen att jag är kär i killen fast jag inte är det. Vilken soppa det blev.

Några dagar efteråt var det jobbigt på pga att jag ställde till det och vi har funderat på om jag fått nåt i mitt glas när jag var ut eller om det var nåt annat. Det som är jobbigaste nu är att jag får tydligen inte umgås med min bästa vän ensam fast jag aldrig ens har varit otrogen plus att jag har förklarat sakerna hur det ligger till. Fan vad jag hatar mig själv ibland, jag skulle bara ha stannat hemma den kvällen. Att inte ha så många vänner här och sen får man inte umgås med den personen som finns där jämt är jobbigt. För jobbigt. Vet inte riktigt hur jag ska göra så att allting blir som förr..Har någon bra ideer som kan hjälpa mig i denna situationen.

Veckan efter var min systers barn sjuka, dom har spytt och skitit ner sig miljoner gånger.. Har fått tvätta som galning och städa varje dag.. Helt slut nu.. Vi har inte gjort speciellt mycket förra veckan men lite drama har det varit.. Haha..

I måndags var jag på möte med arbetsförmedligen och försäkringskassan och det gick inte som jag hade velat. Blir så j**** ledsen på det här. Allting ska strula exakt hela tiden. Dom tyckte att vi skulle kolla arbetsförmågan när mina barn är lite äldre men det dom inte få in i huvudet är att försäkringbolaget kan inte vänta på det hur länge som helst och om jag inte kollar det nu så förlorar jag massor med ersättning och det vill jag inte.. Från och med nästa månad får jag inga pengar alls.. Trött på det här..Inte konstigt att det är så många som blir deppiga eller tar livet av sig.. Man kan ju inte klara av livet utan pengar,utan inkomster.. Hur har dom tänkt sig..Hatar försäkringskassan ännu mer efter denna möten..

En sak till om min vän som alltid är här och ställer upp och finns där när jag behöver prata. Jag älskar honom men inte på det sättet, Och hoppas alla förstår det nån vacker dag..Vad skulle jag göra utan honom..Vill aldrig förlora honom men jag är inte kär i han..

Puss&Kram

I förrgår åkte jag till gymmet och träna. Skönt var det.. Igår var jag på mötet och skrev in mig på Må bättre. Så nu blir det hård träning så att man hinner gå ner i vikt före sommaren. Plus att jag vill bli starkare och piggare.  Ett år framåt har jag gymkortet.. Det var inte billigt men måste börja träna..

Pratade med min syster för ett tag sen och hon mår inte speciellt bra just nu. Hon känner sig ensam. Vi bor så långt ifrån varandra så man kan inte träffas så ofta. Jag vill att hon ska veta att hon är i mina tankar hela tiden. Jag känner mig också ensam utan henne och dom andra syskon..

Jag är så lycklig över att jag fått så underbara syskon som jag älskar av hela mitt hjärta. Finns inget som kan ersätta dom..

Igår ringde jag runt till alla sjukhus jag har varit på och bett dom skicka alla mina jounaler hem till mig, plus mina röntgen bilder.. Så dom kommer inom några dagar.. Tar dom bästa med mig till läkarbesök och visar dom. Kanske dom börjar förstå efter det..

Men nu orkar jag tyvärr inte skriva nå mera. Jag ska dricka lite kaffe, sen vila en stund innan barnen kommer hem..

Puss&Kram

Hela veckan har varit helt underbar vecka.. Jag har fått nya krafter och kände mig så lycklig. Min syster var här och hälsa på med sin dotter. Bättre kan det inte bli. Det är tråkigt att hon inte bor här, så man kunde träffas varje dag istället. Jag behöver henne i närheten. Det känns så ensamt utan henne..Hon är en av dom viktigaste personerna i mitt liv. Alla mina syskon är det och vill att alla 3 skulle bo här i Sverige.. Varje dag hoppas man på att telefonen ringer och nån av dom skulle ringa och säga att dom flyttar hit.. Jag och min syster kollade på gamla bilder och fick ångest över min vikt, men nu tänker jag  försöka göra nånting åt det.Jag vill vara lika smal som förr. Det ska jag bli också. Nu ska jag ge allt fast man får ont i ryggen.. För jag trivs inte i min kropp. Känner mig som en elefant..Hahaha..

MEn nu ska jag börja städa..

Puss och kram

Igår och i förrgår var det lite jobbigt men nu när jag fick skriva ner alla mina känslor ,så blev det bättre.Idag satte jag mig ner vid datorn och skrev till aftonbladet om läkarna som inte tror på en och säger dumma kommentarer. Vi får hålla tummarna att dom skriver ut det. För så får det inte gå till som dom gör..Jag skrev ner också att nuförtiden får man hoppas att man är förlamad istället än att kunna gå pga att dom inte tror på folk som kan gå och ser inte det som är fel. Om man satt i rollstol, skulle dom se att personen har svårigheter. Och faktiskt är skadat..

Men så är inte fallet med mig. Jag kan gå och folk ser inte att jag faktiskt har massa saker som jag inte kan göra,smärtor och kan faktiskt inte gå långa vändor.

Hoppas att en dag förtår alla vad jag får gå genom. All stress,depression och smärtor dagligen. Att jag ändå biter ihop och håller huvudet högt och kämpar varje dag.. Det är inte lätt att leva med en skada i ryggen. Man kan inte göra saker som man kunde förr..Så värdelöst.

En dag kommer nog min sambo förstå också.. Alla vill att jag ska göra massa med saker och förväntar sig att jag klarar av det, men kan dom garantera att jag inte bli sämre. Jobba 100%,tar hand om hemmet och ungarna. Vi får väl se hur länge jag orkar tills dom bryter ner mig helkt. Jag vill inte känna mig värdelös, det vill ingen. Jag vill höra positiva saker, och folk ska vara glada över att jag klarar av det jag gör nu. Så är det inte.. Alla hoppas att man ska klara av det dubbelt.

Än i dag ångrar jag att jag klättrade upp på fönsterbrädan.Hur dum kan man vara? Men sen tänker jag att om det inte var jag som ramlade så hade kanske någon annan ramlat som inte är lika stark som mig. Så kanske det var mening med att jag ramlade. Jag är ganska stark människa, kan ta mycket skit,kämpa och försöka få det jag vill..ALla är inte så. Tillslut får en stark person nog och känner att man vill ge upp men jag gör inte det pga mina barn.Jag måste kämpa vidare,man kan bara inte ge upp när man har två underbara barn. Dom får mig att kämpa vidare. Ge mig bara mer skit men till slut kommer jag att få som jag vill. Jag kommer att bevisa för dom som inte tror på mig nu, kanske dom tror på mig sen. Jag ska ge läkarna saker att fundera över, samma gäller försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Jag tänker inte vara blyg längre, tänker säga allt jag har velat säga hittills men inte fått ut.. Jag ska inte acceptera det som dom håller på med. Det här är mitt liv, det är jag som ska må bra och orka leva vidare.. Det är jag som får kämpa för varje dag men ska inte acceptera att dom bestämmer vad jag klarar av och inte gör. Dom får inte trycka ner mig nå mera.

Har insett så mycket under dom närmaste dagarna.

Det är min kropp,mitt liv.. Det är jag som bestämmer och vet vad jag klarar av och inte klarar av..Ni som har en skada eller sjukdom,kämpa till slut får ni som ni vill.Det gäller bara att bevisa för dom hela tiden.Ja, det är jobbigt men ge inte upp.!

http://www.bloggtrafik.nu/banners/120x60a.jpg

http://www.bloggtrafik.nu/run.php?id=167600

Igår var en skit dag. Det gick inte som planerat. Jag fick inte reda på om det var fel i ryggen, fast dom trodde ju att det är pga att jag inte har tränat men det tror inte jag på. Känner väl smärtan själv och vet om det är pga att jag är stel eller inte..Läkarna verkar inte förstå nåt överhuvudtaget. Dom sitter där och tror att dom vet allt men hallå dom har ju inte varit med om samma sak och vet inte vad som är bäst för mig. Jag känner min kropp och vet exakt vad jag klarar av eller inte klarar av. Jag frågade dom om dom kunde skriva ett utlåtande till försäkringskassan men NEJ det klarade dom inte av.. Så förbannad jag blir. Alla j**** undersökningar dom måste göra först. Lyssna på mig!Tror på mig för jag vet och jag LJUGER INTE!Jag hade bara lust att säga att jag vill ge upp och orkar inte kämpa nå mera. Har kämpat i 5 år nu, har tränat,försökt jobba men det blir inte bättre, BARA SÄMRE!Det är så mycket jag vill få ut och säga till läkarna men när man väl sitter där då kommer inga ord alls.Det finns två personer som vet exakt hur jag har det. Speciellt min pappa.

Läkarna sa att dom var oroliga för mig, men varför gör dom inte nånting åt det då. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen vill att jag ska jobba men det kan jag tyvärr inte göra. Stressen gör att jag blir så slut i huvudet att jag orkar inte ta någonting extra in i min vardag. Inte ens träning fast det skulle vara viktigt.Folk tror att jag är bara lat men så är det inte och det får mig att känna mig värdelös och får mig att bli ledsen. Jag vill göra så mycket mer.Vill inte ha smärtor,vill inte vara trött vill kunna vara frisk som jag var innan min olycka. Men det går inte men ingen fattar. Så trött på folk som inte tror. Nu får jag tårar i ögorna.

Om jag var frisk, skulle jag sköta hemmet,barnen,skulle jobba, göra massa roliga saker med barnen, åka snowboard,resa och allt annat men det är jag inte. Det enda jag klarar av att ta hand om barnen men inget annat. Resa kan jag också göra om jag får hjälp då.

Jag brukar bita ihop och inte gnälla men nu var jag tvungen att få ut mina känslor.Jag är så förbannad och ledsen på mig själv att jag inte klarar av nånting. Helt värdelös känner jag mig nu.Duger inte till nånting. Hoppas bara att en dag har jag all hjälp jag behöver,folk börjar ta mig på allvar så skulle det vara mycket lättare att klara av mitt liv.

Sist men inte minst, JAG ÄLSKAR DIG PAPPA! Tack för att du finns i mitt liv.

Fredag morgon när jag slog upp ögonen kände jag, att den här skulle bli en bra dag. Jag gick upp med barnen , då yngsta skulle till dagis och jag skulle följa med. Vi åkte dit till klockan 9. Jag fick vara med en liten stund och sedan fick jag gå undan och kolla hur min dotter skulle reagera. Hon grät först, men så fort jag stängde ytterdörren , vart hon tyst och sprang i väg och lekte. Jag fick sitta 40 minuter i personalrummet. Tiden gick ganska fort, då jag hade med mig min mobil.Klockan 10 kom jag tillbaks för att hämta henne. Hon var så glad över att se mig. Vi klädde på oss och åkte hem.

Hemma satte jag på en kanna kaffe och efter det satte jag mig i soffan och kollade runt på internet. Jag hittade ett par linser som jag beställde eftersom jag ville ha ljus blåa ögon.

Sen vände dagen upp och ner. Jag och min sambo började bråka om en liten sak som sen blev stort. Bara om töntiga saker.. Då kände jag att jag fick nog och gjorde slut med honom. Jag tänkte då att denna dagen var förstört helt.

En liten sak gjorde min dag lite bättre. Det var då telefonen ringde , då min vän skulle fråga om vi skulle dricka lite ikväll. Jag kände att jag behövde komma hemifrån och träffa min bästa vän. Då kände jag att denna kväll kan bli rolig..

Klockan 7 på kvällen åkte jag hem till henne och vi satt och drack lite och pratade massa skit. Efter en timme gick vi hem till en killkompis. Där satt vi tills det var dag att gå till baren.. Jag ville hem vi 11 tiden på kvällen men stannade ändå kvar för mina vänners skull. Resten av kvällen hade jag trevligt..

På lördagen och söndagen hade vi inte blivit sams med pojkvännen.

Hans bror skrev sms till mig i lördags efter att jag hade bett honom betala tillbaka sin skuld till mig, men vad fick jag tillbaka. Bara skit.. Så mitt nyårslöfte är att inte vara snäll mot personer som inte förtjänar det.

Måndag blev det ännu inte tillsammans med sambon eller vad man kan kalla honom för.. Barnen åkte till dagis och efter att vi hade hämtat yngsta från dagis började jag laga mat. Det blev wokgrönsaker och kyckling..Gott.. Resten av dagen har vi bara varit hemma och tagit det lugnt..

Nu ska jag hoppa in i duschen, men skriver mer någon annan dag..

Puss&Kram